tankar om reklam

Lycka, vad innebär det egentligen? När vet man att man är lycklig? Är det när man har fått toppjobbet med en enorm lön och kan köpa alla prylar man nånsin drömt om att äga? Det känns som människor försöker konsumera till sig lycka, shoppar shoppar och shoppar, och sen shoppar dom lite till, bara för att få känna den där tillfredsställelsen av att ha köpt de där prylarna man så länge velat ha.. Men hur länge varar den känslan? Enligt mina egna erfarenheter brukar den gå över rätt snabbt, och sen är man tillbaka där man började. Allt eftersom vårat samhälle blir hårdare och hårdare, blir det också allt fler människor som är ensamma. Vi jäktar hit och dit, kors och tvärs, och hinner liksom inte riktigt reflektera över vad det är som egentligen är fel. Istället försöker vi stryka över allting igenom att konsumera, i tron om att alla dyra prylar kan ge oss den glädje vi så desperat längtar efter.

Men vi lever i ett ytligt samhälle fullproppat med reklam, vart man än vänder blicken så finns den där, på tv, radion, reklampelare.. Alla försöker de tala om för oss hur OTROLIGT bra våra liv skulle bli om vi bara köper deras produkt, det finns inte ord för hur bra det kommer bli. Åh, vad vi kommer bli lyckliga då. Så det är kanske inte så konstigt att vi försöker konsumera till oss glädje. Nu förespråkar jag inget primitivt liv i skogen här, nej jag tycker också om att shoppa, det kan vara jätteroligt, men jag tror man måste vara noga med att det bara förblir shopping, och inte börjar ersätta en massa andra saker, för så kan man nog vara illa ute..