annorlunda, en styrka

I stort sätt hela mitt liv har jag känt mig annorlunda, en känsla av att jag inte är som alla andra, passar inte in. Nuförtden ser jag på det som en styrka, att det snarare är posetivt än negativt att vara annorlunda. Det här är jag, take it or leave it.
Men det är synd att man inte hade det tankesättet när man som en blyg och osäker 13 åring tog sina första kliv in i högstadiets korridorer. Då var det snarare livsviktigt att passa in, att vara omtyckt av alla och att inte göra nånting som stack ut eller kunde uppfattas som konstigt. Självklart misslyckades jag totalt. Det spelade ingen roll hur mycket jag kompromissade med mig själv, jag kunde aldrig bli en av de där tuffa tjejerna med tjocka kajalstreck runt ögonen som smygrökte på lunchen.
Dessutom snubblade jag in i en drös situationer som jag på den tiden upplevde som oerhört pinsamma.

Men själva grejen är ju den är att man måste våga vara sig själv, rakt igenom. Det spelar ingen roll vad alla andra säger och tycker. Det kommer alltid att finnas människor som har synpunkter, vad du än gör. Och man får defenetivt inte vara rädd för att göra bort sig, det måste få bli fel ibland så är det bara.

För när allt kommer omkring så är det viktigaste vad man tycker själv, inte vad andra försöker säga åt en att man ska göra och inte göra..